Igår var man på akuten i fyra timmar. Det är satan vad tid det ska ta. Berätta samma sak för nya personer om och om igen. Det kommer in en i 3 minuter och klämmer och känner för att försvinna i en halvtimme, då kommer det nån ny och gör precis samma sak. Suck.

Men okej, jag ska berätta varför jag var där, hur otrevligt det än kan låta :P Jag fick ont i magen direkt efter middan i förrgår men tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Det vart värre och värre och jag fick inte sova nåt alls under natten (eller ja några få minuter mellan "värkarna" hann jag med), klockan 04 vad smärtan så intensiv att jag var tvungen kräkas, men det hjälpte inte heller. En timme senare kräktes jag igen och vi kom fram till att vi måste nog åka in. Vi ringde och väckte Björns mamma först, men hon hade ingen bil så då ringde vi Klara. Hon ställde upp och körde. Hade hon inte kunnat hade vi ringt ambulansen. Det är väl egentligen det man ska göra, det är väl det dom är till för.

Jag visste redan var det var när vi kom fram, totalstopp. Men det tog dom fyra timmar på akuten att komma fram till det, när det väl gjorde det och jag fick "behandling" så var jag därifrån på tio minuter. Som en ny människa. Lite tröttare än vanligt, men helt smärtfri. (lite ont i kräkmusklerna hade jag väl).

Igår och idag är jag väldigt försiktig med att äta. Jag och Mats åker till Kiruna efter jobbet för att stå och sälja under snöfestivalen, och jag vill gärna må bra då. Så jag håller mig borta från fibrer och grönsaker och annat som magen får jobba hårt med. Jag är ju som tvärtom alla andra. Sånt som ska vara bra att äta är inte bra för mig. :P

Så igår gick vi och la oss riktigt tidigt! Redan före åtta var vi i säng. Björn hade ju inte heller sovit så bra eftersom jag hållt han vaken... så det behövde vi.

Så ja, nu har jag berättat om min lilla sjukhusvistelse mitt i veckan. Tänk om man bara hade en mage som funkade! Någon som vill byta med mig? Jag kan slänga in ett defekt smalben på köpet oxå. ;)